Tuesday, March 18, 2008

Föräldraskap

Vågar mig på den urtjatade klyscha "Små barn små problem, Stora barn stora problem".
Min älskade son, 15 åringen, gör mig så orolig ibland i hans sätt att tänka. Självkart har jag en stor del i hur mina barn blir som vuxna människor då dem har alltid bott hos mig. Däremot så får deras pappa kliva fram någongång och ta sitt ansvar som pappa och inte bara "lekpappan". Min förra detta har en hel del idiotåsikter som han inte kan grunda på några vidare fakta. Han och jag kommer rätt bra överens och jag har alltid försökt vara vänner med honom, jag har ingen anledning till annat, det fungerade bara inte. Däremot så har jag sagt till mina barn att det finns en anledning att vi är skillda och precis som syskon bråkar så delar mamma och pappa inte alltid samma åsikt eller syn på saker.

Sonens trotts visar sig på ett urtänkt och tyst sätt här hemma för det mesta. Vi måste "komma på honom" och hans underliga sätt att gå runt reglerna och rent av bryta dem. Ganska tystlåten kille som vill nog göra det rätta men är lite för lat ibland för att nå ända fram. Han har stora framtidsdrömmar men orkar inte jobba för dem.

Nu till dagens problem, hans blog! Är så himla besviken på hans sätt att se på kvinnor först och främst. Sen andra stora saken är hans sätt att se på invandring, jag förstår hur han tänker, men han förmedlar det så dumt, så naivt. Fick faktist tala om för honom imorse att hans mamma och han själv är just INVANDRARE! Han flyttade till Sverige när han var 7½ månader.

Ikväll ska det bli en diskussion och lite krav som kommer att ställas. Dels måste vi prata om hans synsätt och sen måste jag bestämma och ställa krav på vad och hur han skriver i sin blog. Inte kul men han vet om det och är beredd på det.

Återkommer om hur det går....

2 comments:

Anonymous said...

Ojoj! Tufft att vara mamma ibland. Barnen letar och kämpar för att hitta en identitet. Iblande blir det åt h-e fel. Var själv "ute och cyklade" en gång i tiden ifråga om invandring o sånt. Tror jag var 15... Egentligen handlade det bara om att sticka ut och provocera. Tyckte inte alls som jag sa egentligen. Innerst inne var jag bara osäker. Lycka till ikväll! Ibland krävs det att någon slår näven i bordet för att man ska tänka till.
Och till något helt annat så var jag inte heller på vv :-) Har inte alls varit duktig o ville inte betala för att tvingas se en viktökning, usch! jaja, Ilandsproblem. Ska försöka gå dit nästa tisdag istället.
Kram!

Anonymous said...

Hej

Kul att du gillar bloggen!

Ja du, alltsa den lilla trojan ar en XS, vad vager din lill plutt? Gar han ut genom huvud halet alltsa?

Da kanske den ar lie for stor kankse?

Har faktiskt aldrig haft en hund som tagot sej ur sina trojor...:P

Tack for dina tankar gallande Baby!

Beratta hur det gar sen o vi vill garna se lite bilder pa pojkarna med sina tuffa trojor!