Saturday, April 12, 2008

Vill inte

På onsdag fyller lille Noah 6 månader. Tiden med Noah har varit som inget annat jag har någonsin upplevt i hela mitt liv. Han är den första av mina 4 söner som jag har verkligen längtat efter att tiden ska gå snabbt framåt, koliken har tagit sin kol på oss(mig). Jag minns i början hur hela jag blev fylld av kännslor bara jag lyckades få en enda leende ifrån honom. Nu är tiden här då han skrattar högt åt mycket och allra helst när storebror Andrew kommer i närheten, Andrew är favoriten.
När jag ser på förlossningsprogramm på TV blir jag bara ledsen, jag som annars har älskat alla såna programm. Varenda gång jag ser en nybliven mamma titta ner på sitt vackra nyfödd så minns jag, alla kännslor, drömmar och förväntningar i den kommande tiden, och hur det i verklighet blev för mig.
Trots detta, kan jag titta tillbaka och uppskatta stunder, amningen som har fungerat helt klanderfritt, sättet Noah greppar tag i mitt ansikte och bara drar mig ner till honom för en gos m.m., skrattet han släpper ur sig nu när man ligger och busar med honom på golvet och han upptäcker världen omkring sig, hans fot som ofta ligger uppe på min höft om nätterna, hur han letar sig fram i mörkret för att lägga sig själv till rätta vid bröstet...
Nu, det jag inte vill, av någon anledning känns det så hemsk stort och ändå ganska löjlig av mig, jag måste byta liggdelen till sittdelen! Redan?!? Han är så liten, men så nyfiken på världen. Ush, känns inte alls roligt. Är detta sista gången för mig?
Här är Noah, 5 dagar gammal, på sin första utflykt och första gången han åkte i sin fina nya vagn(som jag för övrigt luftkörde varje dag i hans sovrum sen jag köpte den i ungefär v25).

5 comments:

Anonymous said...

Du är inte ett dugg löjlig, jag känner också att de blir stora alldeles för fort. Håll ut med koliken, för den ger sig till slut. Men visst tär det och påverkar ju den första tiden oerhört. Vet hur ni har det. *kram*

Anonymous said...

Ja, jag har haft tur att Jonatan är så snäl som han är, men han har inget val. Jag är nog mer beroende av honom än vad han är av mej, så jag släpar minsann med han ÖVERALLT, hihi. Resor flera mil bort för att hämta hästar, hundar eller att shoppa. Han har varit med i stallet varje kväll och i Ullared 2 ggr ! haha!
Min lille är nu 8 månader, tiden går så hemskt fort ! Jobbigt det här med koliken, men du är stark och du klarar det igenom allt tror jag ! Får väl se om jag slöpar med min bäbis till världsutställningen eller inte. Kul att vi kommer träffas igen i alla fall !! Kram !

Anonymous said...

Ja, det kändes lite vemodigt att byta till sittdelen, och så tycker jag ju att liggdelen alltid är finast så på nåt sätt känns det som att man fular till Kul att ha dig här! Längtar tills man får sina ljus, tycker man fått vänta ett bra tag på dessa som vi köpte då, men hoppas på att få dem snart. Hah, Harlequin-böcker.. snacka om "klitteratur" ;-)

Anonymous said...

Vet vad du menar.. Usch.. man vill ju BARA njuta ju, inte ha längtat framåt i tiden så mkt, när man egentligen älskar sin skrutt å bara vill njuta oavbrutet den korta tid dom är så små. (ju sluppit koliken på många månader nu, men det är ju andra saker som stört, mitt i tiden som skulle vara min bästa tid) Varm kram! /K

Anonymous said...

Tack! All hjälp behövs och uppskattas!:-) Jag har skostrolek 40. Kan dessvärre inte gå i höga klackar. Diskbråcket och ichiasen säger nej. Så låga skor får jag sakffa, mest bekymrad över klänning... Kram!