Saturday, March 21, 2009

Here I am

Wow! what a couple of weeks. My hand is healing pretty good I think, despite everything I should say. A couple of my finger tips are still a bit numb so I hope I get the feeling back.
My mother in law has been here for about 10 days. She's been absolutely wonderful and helped around the house with everything. The really bad part is, I needed help with Noah and he refused!! to go to her at all. He screamed anytime I left his sight and climbed on me nonstop. After two weeks I'm a nervous wreck, literally. I don't sleep again and I can't seem to get into any kind of relax mode. I couldn't even go outside the door with my dogs without him standing at it screaming. I'm extremely greatful to my mother in law for all her help, just wished it would have worked out with Noah or that F could have taken him.
Thing is, I said from the get go, it's never going to work!! I knew he would never put up with being in the same house as me and letting somebody else care for him. Did anyone listen? No! Who paid the price? Me!

I have to have my other hand done but I'm waiting until Noah is at daycare. That way I can take care of everything myself.
I don't know how to find any calm but I have to try because I'm starting to get signs of anxiety attacks and I can't have that. I bought a stress off yoga DVD that I have to make myself try and take the time for. Plus it's time to start moving my fat ass, I need to start getting into shape!!

Thank you friends for all of your sweet comments and concerns for me, I'm so thankful for them!

I got some help planting Easter lillies outside, they definately make you smile. If you like them that is(wink to L).

8 comments:

Anonymous said...

darling härligt att se dig skriva lite massor av kramar Minna

Anonymous said...

Härligt att du gillar påskliljor. Då vet jag vem jag ska ge bort mina till, om det fortsätter blomma gult elände i min trädgård. :)

Ta det lugnt med händer och annat, vi vill ha dig kvar. Puss!

Anonymous said...

Härligt att du börjar bli på bättringsväg! Hoppas du kryar på dig helt så du får sova gott fortsättningsvis!

Skönt med människor ställer upp för en, Svärföräldrar kan vara bra till mycket dom :D

Kraaam <3

Anonymous said...

Hi Sweets!

Hoppas du mar battre! Eller att paketet pa G kanske muntrar upp dej! Ser fram emot bilderna om hy sota dom var har om dagen.

Har fatt byta blogg. LOOONG story!

Anonymous said...

Och har ar adressen da den inte tillat mej skriva den!

www.annabaltzer@blogg.se

KRAM

Monica Hansen said...

Hoppas det blir bättre snart, det låter jättejobbigt, kram!

Anonymous said...

Heej! Hoppas du mår bättre med dig o handen, kul att du är tillbaka med ditt skrivande.
Jag har en ny blogg pga att den andra bara strulade.

Kramisar

Anonymous said...

Men kära vän! Det är skönt att höra att det går framåt med handen, men vilken stress du måste känna. Det låter som du har en underbar svärmor, men det är såklart inte lätt när en liten busunge bestämmer sig för något och sen är det bara så. Och jag, om någon, vet ju verkligen vad det vill säga att inte få sova, och då har jag ändå inga barn, så jag kan ju bara ta det lugnt och ligga hela dagen sen om jag vill. Så jag lider verkligen med dig. :-(

Jag vet inte riktigt vad det är för känningar av attacker du får, men det låter i allafall inte bra, så jag hoppas verkligen att du får lite lugn och ro snart, innan du går in i väggen totalt.

Det här är ett sånt där tillfälle som jag verkligen önskar att vi bodde närmare varandra. :-)

Massa styrkekramar till dig!