Friday, May 01, 2009

Rasmus

Yesterday afternoon my inlaws had to make a decision that I know was so difficult to make. They had to put there beloved Rasmus to sleep, let him wander over Rainbow Bridge.
Apparently Rasmus had tumors in his legs and a possible tumor at the edge of his tail. Rasmus hated the vets and any care would have meant several trips to the vets.
He was a handsome old man of 12 years and had lived a full and happy life.



Let me tell you this was one spoiled bearded collie who was a huge bully. He barked and drove the neighbors crazy(me too haha), nudged your arm when you were drinking coffee because he was so spoiled he got directly from the table and wouldn't let you alone until you gave him a cookie. He was the true diva of the house and he knew it. He was even loyal, loving and loved to jump on you. Especially me, he loved me. He would get crazy jealous if my mother in law held one of her grandkids and she just avoided doing it if we were alone because he'd get so mad. At the same time, I never told him no, I always gave him that cookie and I apparently let my mother in law start suspecting when her first grandbaby was on the way because I told Rasmus his breath stunk and she realised I'd never complained about that before and was always letting Rasmus get close for a cuddle. Her having had 4 kids herself new that if I was sensitive to smell that maybe there was a baby on the way.


Rasmus has been apart of my life every since I met Fredrik. Always around, at work, and everywhere my inlaws went. My father in law is crushed and we send our condolences to them both.

Sleep well little man....we'll miss you!

6 comments:

loppran said...

A nice obituary! Give my regards to your parents in law.
Love / L

Indra said...

Hej gumman! Nu måste jag ta tag i mig själv och skriva. Jag är här inne och tragglar mig igenom dina texter varenda dag för att hänga med i vad som händer (och blir bättre och bättre på engelska på köpet..haha) men jag är så dålig på att kommentera. :(

Hur som helst, först och främst - så himla tråkigt med Rasmus. Men så fint skrivet av dig, man blir verkligen vemodigt full i skratt samtidigt som det är sorgligt. Men det här är ju tyvärr den stora baksidan med att ha djur. :(

Sen var det ju jättehärligt att läsa att det gick så bra för Rosie, (även om hon hade fler tänder än en krokodil..*skratt*) Vad härligt att hon är så mysig även hos vetten. Jag är så ledsen över att Loxy blivit så skrämd av en korkad veterinär att han blir helt livrädd så fort vi kliver innanför dörrarna.

Och så till sist - så sjukt häftigt och modigt av din son!! Jag blev otroligt impad, det där är inget jag nånsin skulle våga mig på. Men jag kan tänka mig att det var en jobbig dag när han var där ensam och inte hade något med sig. Han ska ha en full eloge bara för att han åkte dit och provade, och nästa år håller vi alla tummar, tår och tassar vi har. :-D

Tack så mycket förresten för dina gulliga ord om foton på lilleman och mig. =)) Det var så himla kul att se resultatet av alla timmarna vi jobbade den där helgen. Jag ska lägga upp fler efter hand. Vissa på bara Loxy är så himla fina! :-D

Hoppas du får en jättefin dag gumman och har tur med vädret. Nu blir det ju snart lite kallare och regnigare så man vill ju gärna njuta av det här så länge det går.

Massa kramar till dig!

Ps. Har du sett fotot på min lyckliga nyblivna hundägande syster? ;-)

Emma said...

Vad sorgligt, men väldigt fint skrivet av dig!!

R.I.P Fina Rasmus

P.s, har skaffat en blogg till hundarna..kommer mest uppdatera efter utst och när vi har valpar osv. Men värt att kolla upp :D
www.tettchis.blogg.se

Kram

Emma said...

Vad sorgligt, men väldigt fint skrivet av dig!!

R.I.P Fina Rasmus

P.s, har skaffat en blogg till hundarna..kommer mest uppdatera efter utst och när vi har valpar osv. Men värt att kolla upp :D
www.tettchis.blogg.se

Kram

linaa said...

vad fint skrivet Lori!
Vila i frid i hundhimmlen Rasmus!
----(@

Katja said...

vad sorgsamt att behöva avliva sin hund, vila i frid i nangijala Rasmus!
Väldigt fint skrivet av dig och man kan inte låta bli att le varmt åt hur du beskriver den bortskämda men sociala kamraten :-)